Rolex Cosmograph Daytona lanserades 1963 som en handuppdragen kronograf för racerförare, och utanpå har den förändrats lite sedan dess. Inuti har den däremot fått nytt urverk tre gånger: ett automatiskt verk byggt på Zenith El Primero 1988, Rolex första egna kronografverk 2000 och ett nytt verk 2023. Referensnumret på klockan avslöjar vilken generation du har framför dig, och det säger också hur kronografen kopplas in när du trycker på startknappen.
Rolex Daytona började som handuppdragen kronograf 1963
Cosmograph var från början tänkt för professionella racerförare. Den första modellen var referens 6239, som tillverkades fram till ungefär 1976. Klockan presenterades först under namnet Le Mans, men fick till slut heta Daytona efter 24-timmarsloppet på Daytona International Speedway i Florida. Ordet Daytona stod till en början bara på en del urtavlor för den amerikanska marknaden, och blev med tiden standard.
Tachymeterskalan satt graverad i lünetten, den yttre ringen runt glaset. Med den räknar du om en uppmätt tid till en hastighet, och hur det går till står i genomgången av hur en kronograf fungerar. Redan 1965 kom en version med tryckknappar som skruvas fast, så att vatten inte tränger in om någon av knapparna stöts till. Samma år fick lünetten en svart insats av plexiglas med vit skala. Boetten mätte 36,5 till 37,5 millimeter i diameter.
Valjoux-verket fick flera versioner men behöll samma grund
Den handuppdragna Daytona drevs av verk ur Valjoux 72-familjen. I referens 6239 satt först kaliber 72B, och den följdes av 722, 722-1 och slutligen 727. Kaliber 727 drev de sista handuppdragna referenserna 6263 och 6265, som tillverkades fram till 1987. I den versionen bytte Rolex balansen och höjde verkets frekvens för att klockan skulle gå jämnare.
De fyra kalibrarna är steg i samma konstruktion, inte fyra olika urverk. Alla drogs upp för hand, och alla kopplade in kronografen med en horisontell koppling, där ett kugghjul förs in mot verkets drivhjul när du trycker på start. Rolex använde den lösningen i alla sina kronografer fram till år 2000.
1988 blev Daytona automatisk med ett verk från Zenith
Den första stora förändringen kom 1988 med referens 16520. Den nya Daytona fick ett självuppdragande verk, kaliber 4030, som Rolex ingenjörer byggde om i grunden från Zeniths El Primero. Boetten växte till 40 millimeter.
Zenith levererade verk långsamt, och 16520 blev därför den första Daytona med väntelista. Den knappheten gjorde för första gången Daytona till ett samlarobjekt. Bland samlare kallas referensen Zenith Daytona. Kopplingen var fortfarande horisontell, och verket hade 54 timmars gångreserv.
Kaliber 4130 från 2000 var Rolex första egna kronografverk
År 2000 ersatte referens 116520 den förra modellen, och med den kom kaliber 4130. Det var första gången Rolex konstruerade och tillverkade hela kronografverket själv. Kronografdelen byggdes med färre komponenter än tidigare för att bli driftsäkrare, och verket var det första med Rolex egen balansfjäder av typen Parachrom.
Jämfört med kaliber 4030 har 4130 ungefär 20 procent färre delar och 72 timmars gångreserv i stället för 54. Verket är också betydligt lättare att serva än föregångaren. Den lilla sekundvisaren sitter vid klockan 6, minutnoteringen för kronografen vid 3 och timnoteringen vid 9. Den centrala kronografvisaren mäter i åttondelar av en sekund, eftersom den tar åtta steg i sekunden i takt med balansen. Verket är också certifierat som kronometer.
Den vertikala kopplingen gör att visaren startar utan ryck
Den största tekniska skillnaden mot de tidigare verken är kopplingen. I kaliber 4130 är kronografen vertikalt kopplad: två skivor ligger staplade på varandra och pressas ihop när du trycker på start, i stället för att ett kugghjul förs in från sidan. I en horisontell koppling kan kuggarna möta varandra snett, och då hoppar kronografvisaren till vid start och stopp. Med vertikal koppling uteblir det hoppet, och fackmagasinet WatchTime beskriver samma mjuka start i kaliber 4130.
Kronografen kan dessutom gå länge utan att verkets gång påverkas. Mer om de två sätten att koppla in en kronograf finns i artikeln om kronografens koppling och kolonnhjul.
Kaliber 4131 kom 2023 med ny ankargång men samma typ av koppling
År 2023 fick Daytona ny urtavla, ny boett och ett nytt verk, kaliber 4131. Verket har Rolex ankargång Chronergy, stötskyddet Paraflex och en urfräst rotor, och broarna är dekorerade med en egen variant av Côtes de Genève. I platinaversionen syns verket genom ett glasat bakstycke.
Kronografen i 4131 styrs av ett kolonnhjul och kopplas in med vertikal koppling, på samma sätt som i 4130. Gångreserven är fortfarande omkring 72 timmar, och mätt på den färdiga klockan får klockan gå högst två sekunder fel per dygn. Stålversionen med vit urtavla och svarta mätare är modell 126500LN-0001.
Samma år kom en specialutgåva till 100-årsjubileet för 24-timmarsloppet i Le Mans. Den har kaliber 4132, där kronografens timmätare räknar upp till 24 timmar i stället för 12.
Paul Newman och panda är samlarnas smeknamn på Daytona, inte Rolex egna
Paul Newman är samlarnas namn på en urtavla som i auktionskatalogerna också kallas exotic. Den har nedsänkta mätare och en nedsänkt yttre ring, och den erbjöds som ett alternativ till den vanliga tavlan. När den var ny sålde den dåligt, och det tog årtionden innan samlare började värdera den.
Namnet kommer från skådespelaren Paul Newman. Hans fru Joanne Woodward gav honom en Daytona med gravyren DRIVE CAREFULLY, ME strax före inspelningen av racingfilmen Winning 1968. Klockan var en referens 6239 med exotic-tavla som hade köpts hos Tiffany & Co., och Newman bar den när han själv körde race. Med tiden började samlare kalla alla gamla Daytona med fyrkantiga index och art déco-siffror för Paul Newman.
Panda är ett annat samlarnamn, med en enklare bakgrund. Det syftar på en vit urtavla med svarta mätare, som påminner om en pandas ansikte. Namnet används om stålversionen 116500LN med vit urtavla och om äldre referenser med samma färger.
Referensnumret visar vilket urverk som sitter i klockan
Antalet siffror i referensnumret, och för de sexsiffriga numren de tre första siffrorna, räcker för att placera en stål-Daytona i rätt generation:
- Fyra siffror (6239 till 6265), 1963 till 1987: handuppdraget verk ur Valjoux 72-familjen, kaliber 72B, 722, 722-1 eller 727, med horisontell koppling.
- Fem siffror (16520), 1988 till 2000: automatiskt verk, kaliber 4030, byggt på Zenith El Primero, med horisontell koppling.
- Sex siffror (116520, 116500LN), 2000 till 2023: Rolex eget kaliber 4130 med vertikal koppling.
- Sex siffror som börjar på 126 (126500LN), från 2023: kaliber 4131 med vertikal koppling.
Utanpå är skillnaderna små. Generationerna skiljs åt av verket och referensnumret. Som ny hör Daytona till lyxklassen bland armbandsur. Skillnaden mellan ett handuppdraget och ett automatiskt verk förklaras i guiden till automatiska, mekaniska och kvartsklockor. Bland samlare har Daytona samma ställning som Omega Speedmaster och Rolex Submariner, och liksom dem har den haft samma grundform i över 60 år.
Senast faktagranskad: 24 oktober 2026